Än en gång drar det ihop sig mot det jag hatar att älska, och älskar att hata. Min födelsedag. I år fyller jag dessutom 25 år. Det ryktas om att det är en "stor" ålder att fylla. Folk älskar att påpeka det. Folk älskar att prata om min födelsedag. Min födelsedag som ger mig tårar hur jag än gör.
För de flesta är födelsedagen en rolig högtid. Men inte för alla. Jag har alltid haft det jobbigt runt min födelsedag, enda sedan jag var barn. Visst var jag tacksam att få roliga saker, bjuda in alla kompisarna på kalas, bli väckt utav familjens sång -men jag var aldrig glad. Varje år har jag en klump i magen, tio ton sten i bröstet och gör allt jag kan för att inte bryta ihop. Så jag har alltid firat min födelsedag för andras skull, för att de vill fira, för att man "ska" vilja fira sin födelsedag.